Intressant

Jag fann något intressant på Iowa State University. En modell över 4-H Life skills. Idag är begreppen skills ett ord som ofta används i spelande sammanhang, och i  psykologisk/ kognitiva. Frågan är: vad är en skill. Är det något man förtjänar, erövrar eller vinner.
Jag tror på människan som en lärande, samverkande, kännande, tänkande varelse. Som gör så gott den kan, som vill och behöver få vara sitt bästa jag. Ibland är det inte så lätt dock. Livets omständigheter kan bryta och bända en fri och lycklig själ. Men med kriser kommer mognad, lärande, självkännedom. Jag önskar att alla fick lära sig att världen och människor pålitliga. Så enkelt är det nu inte. Men hur man än ser på världen, med bitterhet eller tacksamhet så äger något rum som leder till livskunskap. Förhoppningsvis en livskunskap som leder till kompetens, en känsla av att klara av och växa.
För att komplicera ytterligare, så lär sig människan inte bara som individ lifeskills. Dessutom lär sig människorna som kollektiv vissa skills. Efter valutgången funderar jag mycket över vad vi människor har för samlad livskunskap och dess kollektiva uttryck....
Se på bilden, visst är den tydlig och lite användbar- för att förstå sig på mig, dig och kanske hela samhället?

Barfota utan strumpor och skor

Nu när jag kommit bra igång med träningen. Latmasken visar sig liksom inte så ofta utan jag har snarare ett behov att fylla. Jag vill ut. Och så skönt det är- på många sätt. Naturupplevelsen, den egna stunden, att känna kroppen bli allt starkare, sällskapet emellanåt :)
Jag såg detta, barfotalöpning är tydligen på modet. Skulle man våga???

Verkstad

En sorts vekstad är det allt....att skriva och läsa. Mitt arbete fortskrider. Den största utmaningen har varit filerna som inte längre var läsbara när jag "blivit med Mac". Men skam den som ger sig! Idag blir det dessutom verkstad i badrummet eftersom vi rivit ut hela klabbet och nu ivrigt väntar på att få ordning på det igen. Det blir svart/ vitt. Längtar så. Och skötbordet åker ut för nu har vi ingen liten lilla längre. Hon har deklarerat att hon är en stor kille!

Imorgon ska vi dessutom möta vigselförättaren. Och tänk: när jag tillsist får lägga min älskade i det vackra badkaret och servera en whiskey med is :)

P!nk ? Nej Pink!

Sarah Pink närmare bestämt. Jag har boken i min hand...Doing visual etnography är en bok som verkligen är aktuell för projektet. De när ny och den beskriver just den subdisciplin som videofilmandet (bland annat) består av. Jag känner att jag funnit ryggraden i forskningen. Nu gäller det bara att filtrera ner det till begriplig och transparent text :)

Inför seminariet den 29/9 ska jag se till att ha formulerat mig en smula ytterligare. Jag känner att det viktigaste är att få feedback på metoden och då är ansatsen av största betydelse. Att kollegorna får möjlighet att sätta sig in i sammanhanget- är ju så att säga ett led i det etnografiska kunskapandet. På det sättet blir seminariet en del av studien.

Sitter här

och läser om myelinisering. Mycket intressant. Jag vill gärna ha en klok kontrollhjärna och äga förmåga till självkontroll. Vilket jag har. Tacksam över mitt fett i hjärnan och mina överfungerande spegelneuroner som visserligen gör mig trött och aningen överempatisk men som skänkt mig en god portion intuition som gör att jag alltid vet vad mitt hjärta sjuger om. Jag är näst intill oförmögen att ha några större livslögner...

Idag läser och skriver jag som fanken. Har sex goa böcker som jag hellst inte vill- men måste lämna tillbaka till biblioteket....


Längtar efter att flyga med min stora vackra fjärilsdrake igen.
Höstvindarna....

Återkommer

Förbereder mig

De senaste åren har varit en resa av sitt eget slag. Om jag skulle sammanfatta, med ett ord? Kärlek. Eller kanske kaos. Här står jag nu och fortsätter lära känna migsjälv, men i nya omständigheter. Tacksamhet- är det som starkast sköljer över mig. Jag ska ta sats igen. För nu bär det. Min nybrutna mark, mina upptrampade stigar-. Och det känns så skönt. Den må vindla sig in mellan mörka granar. Men den är min. Och jag går den inte ensam. Många trampar upp den och mitt i skogen, finns en glänta med förgätmigej och syrén.

En utmaning är alltid min stora vilja och förmåga att angagera mig. I människor, sammanhang och händelser. Och jag tycker inte om att ge upp. Jag älskar utveckling och lärande. Jag tror på förändring. Av samma anledning har jag svårt för brist på ansvarstagande, inskränkthet, martyrskap, oföränderliga och oärliga skeenden...

Men jag lär mig låta bli dem. The serenitypraier- är ett budskap jag trott att jag ska få kämpa med hela livet....
Nu ser jag att jag faktiskt börjar landa...i visdomen

Och de rader som följer- kanske kan vara någon sorts vägledning...eller beskrivning av mitt förvärvade sätt att förhålla mig:

Patience for the things that take time
Appreciation for all that we have, and
Tolerance for those with different struggles
Freedom to live beyond the limitations of our past ways, the
Ability to feel your love for us and our love for each other and the
Strength to get up and try again even when we feel it is hopeless.

Idag skiner solen ute. Och inne. Det är bara en månad kvar tills jag får gifta mig med min älskade. Jag har ett roligt jobb, utmanande och ansträngade- men roligt.





Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0