Välkommen till Baggers vrå..

Allt har sin tid. Sova har sin tid. Vintern sin. Arbetet sin och småbarnstiden sin. Så är det. Ofta försöker människor dock göra allt samtidigt. Som om tiden var en flerparallellig motorväg där man kan kryssa mellan filerna för att ta sig fram snabbare. Så är det inte. De är jag helt säker på. Själv sitter jag och läser en artikel och förundras över hur intressant det är och hur jag ändå försöker göra något annat...Vad kan det bero på? Är det den omtalade ställtiden som jag inte låtit breda ut sig- eller beror det på att jag försöker göra flera saker samtidigt och är för dålig på att hålla fokus för att jag är lite trött. Jag tror det.

Alltså är jag avslöjad. Jag är en av de som tror att tiden är en flerparallellig motorväg. Skärpning får det bli. Resten av dagen ska jag förhålla mig till tiden som om jag finåker på en slingrande landsortsväg. Jag ska  njuta av utsikten medan jag åker och bara vara precis där jag är.

/Anette

Idag har vi räfsat hela familjen och grillat korv. Grannarna tycktes dock ha problem med det sista...
För första gången på många, många dagar kunde vi vara ute och bara njuta. Dagen började med att Liv beställde pannkaka och Hampus hjälpte givetvis gärna till. Därefter spelades det shack och njöts det av det fina vädret. J gahde förmånen att vakna redan 6.30, så jag har myst och läst och bara drällt. Vilken förmån!

Man håller på att glömma lösenordet till bloggen....då behöver man skärpa sig! Jag ska träna lite mer en period och faktiskt tänka på att nöjesskriva också- där ingår bloggen. Det är sådant som ger mig kraft och som är påfyllning.

Igår fick fina Madeleine Larsson Wollnik en liten tjej till, vilket fantastiskt underverk. Jag blir så rörd av att se på och tänka på bebisar, jag börjar tro att jag håller på att bli gammal. Min egen lilla bebis är inte så liten längre, 3 år nu. Sitter hon i soffan och ber o matt få pannkaka till frukost medan hon ser på Pippi långstrump.

Jag längtar väligt mycket ut i skogen, det ska bli så skönt då snön försvinner att dra på stövlarna och gå gå fotosafari. Det har blivit för lite med det med...

Vi har redan invigt stugan för året. Det drar, vi bor i ett bostadsområde med rätt mycket trafik så längtan efter tystnaden och landet är stor.

Delar med mig med en bild från då Liv fyllde tre. Hon gillar att måla lager på lager- en blivande da Vinci?