Välkommen till Baggers vrå..

Balans och tid

Ibland tappar man balansen. Det är då man börjar fundera över vad det beror på. Gick man kanske ut på linan innan man var redo. Men hur vet man att man är det? Om man nu kommer framtill att man inte var redo, vad beror det på. Har man inte tränat tillräckligt Eller  inte för just de förhållanden som råder. Kanske är man oerhört skicklig och van vid att balansera på slak lina mellan livets alptoppar. Men så plötsligt börjar det blåsa kraftigt. Något man inte kunde förutse sker. Eller är man så beroende av att andra ger en bekräftelse att när de slutar heja på och vänder blicken bort, så blir man rubbad. Kanske rynkar till och med någon på näsan. Eller, man kanske kunde balansera när man hade ett skyddsnät. Det är ok att falla, att tappa balansen, någon finns som tar emot.

Kanske är det ibland så enkelt att man helt enkelt inte borde ha gett sig ut på linan om man nu inte var redo. Redo för att falla, utan skyddsnät och hejaklack. Ska man då förbanna balanskonsten, de egna valen, vädret eller något annat. Eller helt enkelt konstatera, nu föll jag. Det är ok. Det tar tid att lära sig finna balans och att hålla den. Tid för andetag och stillhet. Hela livet tar det.

Några funderingar på väg till en stor släktträff för att fira min älskade farfar som fyllt 90. Efter en hård arbetsvecka där jag jag både balanserat och jonglerat för att få Alla delar i livet att gå ihop.

Hyfsat balanserad och förväntansfull.

God helg på Er

Jag har egen erfarenhet av balansproblem och skyller väl på det som passar mig för stunden. Är ganska trött på att vara vuxen och ha förståelse för alla jävla bakomliggande variabler. Jag slår mig i bland. Hårt. Förbannade jävla lina. Men varför ska man upp igen? Man skulle ju kunna göra något helt annat i stället och kanske finna en annan sorts balans. Frid.

jag börjar då fundera över vad alternativet till att balansera skulle vara. Kanske att låta bli att ta sid den där sträckan man tänkt. Eller ta en annan väg. Eller helt enkelt stanna i dalen och bygga bo eller på toppen och beundra utsikten. Man kanske inte ska balansera. Men att finna balans är nog viktigt, även om det bara handlar om en själv. Att känna sig centrerad och lugn och säga att det och det tar jag mig inte an eller jag tar inte på mig ansvaret för det andra strular till. Det är nog nyttigt. Om man inte har balans (för mig) är det mycket större risk att jag försöker vara duktig, jag får svårare att sortera och prioritera.Det gör att jag tar mig an för mycket eller fel saker och misslyckas och blir ytterst irriterad på omständigheter och trött och besviken på migsjälv. Visst är frid värt att sträva mot och tänk, att ibland få uppleva den emellanåt. Det är lycka.

va trevligt med 90års kalas min morfar fyller 90 i sommar:) att hitta balans i livet är verkligen svårt ibland, kramen

Jag svarar bara på frågan nu och läser senare; blomman är någon slags körsbärsträd

hoppas du haft en härlig vårdag:)