Välkommen till Baggers vrå..

Jag inser att det är bäst jag skriver ner något kort om böckerna, innan jag glömt dem helt...de nyligaste lästa...

Hon går genom tavlan, ut ur bilden. En bok som handlar om psykisk ohälsa och de diffusa orsakerna till den. Flickan i boken lever en stor del av sitt vuxenliv på olika typer av psykiska institutioner. Hon mår illa i själen. Är sjuk. Men när började det. Var går gränsen mellan ett barns fantasi känsla av otillräcklighet och sjukdom. När blir ett sunt hänsynstagande och istället något som kvöver den egna själen. Man förstår att mamman inte heller mådde särskilt bra, var känslig...Men hur påverkade allt detta. Flickan är utsatt för en psykosocial situation som är mycket skadlig i skolan. Några ungar härskar och söndrar...och det är tyvärr inget ovanligt. När det blir upp till individen att vara stark och ha fungerande coping-strategier i en kall och hänsynslös värld då är något mycket fel. De vuxna tittar bort och förstår inte. En bok att läsa för alla som lever i närheten av barn och unga.

Flickan med glasfötterna. Ack e nså magisk och stark berättelse. Om hoppet och ödet. Om de genuina relationerna och den starka önskan av att se och bli sedd. Det är som titeln säger. En flicka har böjrat förvandlas till glas. Hennes fötter är redan förglasade och processen fortskrider. Hon försöker söka upp någon som vet mer om det som händer och råkar då på en man, en fotograf som betraktar världen genom sina bilder och sin lins. Han har distanserat sig från världen. Men plötsligt finns inte mycket tid. Vad gör man då. Kärleken är evig...

Väktar- serien. Hoppsan, jag började läsa och sedan kunde jag inte sluta. Jag slök helt enkelt alla sex böckerna. En sjunde är på väg. Skriver mer en annan dag då jag piggnat till....

I ett sådant hus vill jag bo, vid vattnet. Så ska det bli! Med takfönster så man kan se stjärnorna och med en bra kamin i mitten. En dag...

Och föräldraledigt...i måndags åkte jag oturligen tåg och hostan blev sämre...så det blev en dag mitt på veckan då jag fick vila och ta igen mig. Därför borde jag ju jobba lite idag- för att "hinna med"...? Eller ....hm...

Hursom, jag och lillan tänkte åka på biblioteket det är alltid uppskattat. Jag ska också hyra hem någon bra film till kvällen och köpa godis. Hemmakväll har det bästa godiset i stan. Sedan har hon bett om hamburgare..en tradition som hennes pappa arbetade in under sin föräldraledighet. Så där får man nog bara "foga sig" :)

Imorrn tänker jag iallafall gå på spa med en kär vän och sköta om mig ordentligt. Slappa och mysa.
Hoppas ni får en fin fredag.

Jag har en långdragen förkyldning som jag inte riktigt blir kvitt. Så nu har jag inte tränat på fyra!!! veckor på allvar...Jag som vill springa 3 km om dagen och lyfta lite vikter för min rygg och nacke. Nåväl. Det är nästan bra nu men jag kan fortfarande inte löpa. Däremot kan jag ta en promenad under stjärnorna ikväll. Det ser jag fram emot.

Tack och lov har jag kunnat arbeta hemifrån en hel del, så jag kanske blir frisk lite fortare än om jag hade långpendlat...för att inte tala om stå och vänta på tåg och ersättningsbussar som aldrig kommer...det gjorde jag i måndags...inte riktigt bra för hälsan...

Sedan så blir jag ju lite glad över den nya prinsessan också. Bor det en liten smyg-royalist i mig? Jag blir förvånad själv... Vår alldeles egen lilla prinsessa är vaccinerad nu också. Hon var så duktig och sade inte ett ord när hon fick sprutan..tro om det var leksaken hon skulle få köpa efteråt som lindrade :) Hur som hellst...det är ju så viktigt att ett barn är "med" på noterna då det gäller vård. Men det lyckas ju inte alltid.

Vi ska till Tunisien, en av de "nyaste" demokratierna i världen. Ett år gammal. Vi ser verkligen fram emot resan som blir till sommaren. Det blir kanske den enda charterresan våra barn får uppleva. Så då ska njutas.

Ha en bra dag!!

På något sätt känns fredag som nyårsafton...varför vet jag inte. Något börjar om antar jag. Visst är det väl trevligare att börja veckan med helg, istället för med måndag? Särskilt nu när jag påbörjat min föräldraledighet på 20% på riktigt. Fast varje fredag får jag kämpa för att inte ställa mig och transkribera...eller "bara" läsa något...Jag antar att det vore befogat att jobba lite idag, eftersom jag blev tvungen att åka till optikern med lillebror igår. Hans glasögon hade gjort sitt och vi fick leta ett par nya för 0:- som vi köpte nya glas till. Bra deal hos Synsam :) Han blev jättenöjd och valde ett par helt genomskinliga.

I helgen blir det: tennisträning ikväll för båda pojkarna och sedan alla hjärtans disco för den yngste. Imorgon ska den äldre iväg och vara med en kompis (man kan inte säga leka längre). På Söndag ska jag gå på Paradisets Spe med de två pojkarna som är mina. Det är deras och min "tur" nu. De har ett bra upplägg på det sättet...det är 18 årsgräns men på söndagar får man ha barn med sig. De måste betala fullt inträde och föräldrarna måste se till att det går lugnt till så alla som är där verkligen kan relaxa, men det blir ingen konst med mina två killar. Sedan är det tennis igen för den äldre av mina pojkar. Så vi har mycket att njuta av i helgen.
Idag ska jag ordna med pass till lilla Liv, 3 år. Vi ska jag företa oss en riktig familjesemester till sommaren. Igår vaccinerade vi oss...alla utom Liv. Dvs Min man, mina två pojkar och min styvson. Tack och lov att vi känner en snäll skolsköterska som hjälpte oss att ta sprutorna. Det blir lite billigare så jämfört med att gå till Vårdcentralen.

Här skiner solen, både inne och ute. Hoppas du får en fantastisk fredag.
Vad har ni för er?

Den sjunde vågen är en mytomspunnen vågserie. Det sägs att den sjunde vågen är starkare och att varje ny vågserie är likadan som denna serie på sju. Det har visat sig vara en myt, men det är ändå lite intressant tycker jag. Den sjunde vågen sägs också vara förknippad med olycka.

De tusen papperssvalorna, är en annan sådan här mytomspunnen händelse. Ni kankse kommer ihåg boken Sadako och de tusen papperssvalorna? Av Eleanor Coerr. Oj vad jag grät när jag läste den som barn. Den är beserad på en verklig händelse. Flickan Sadako är dödligt sjuk i cancer efter Hiroshima och att vika tusen papperssvalor med origami sägs betyda evig lycka. Därför viker hon dem i hopp om att bli frisk.

Haha...eftersom jag inte bloggat på ett långt tag har jag också börjat glömma bort bilka böcker jag läst. Man kan lugnt säga att jag är allätare vad gäller läsning. Det är en sådan berikande upplevelse att få kliva in i världar och liv som man aldrig annars kan stöta på. Det säger kanske en hel del att då jag och maken hade en miniweekend på tu man hand tillbringade vi 1,5 timme på universitetsbiblioteket och ytterligare 1,5 timme på en bokhandel. Men bättre sent än aldrig. Här kommer lite sådant som jag läst de sista två månaderna:

Tålamodets sten av Atiq Rahimi
En smärtsam berättelse om en kvinnas erfarnheter och upplevelser i livet. Kulturen hon lever i har inte tillåtit henne att kläda sina egna känslor och tankar i ord men plötsligt får hon chansen. En egen Tålamodets sten, att tala till. Det blir en inre kulturkrock, kan man lugnt säga. Atiq är född i Afghanistan med bor i Frankrike. Innehåller i noke skulle han lätt kunna råka väldigt illa ut för i vissa länder. En modig och avskalad men rak berättelse.


Världens själ av Jeremy Parnov och Michail Yemtsev
Detta var en sci-fi berättelse som utspelar sig i framtiden. Man forskar på telepati. Plötsligt blir det möjligt genom något som kallas för biosyntes. Det får oanade konsekvenser för vad händer när våra medveteanden, känlsor och tankar inte längre är privata utan far mellan människor ocensurerat och okontrollerat. En kamp för att återerövra det individuella uppstår. Men väldigt få klarar att stå emot, kan de rädda välden? Boken är också ett politiskt ställningstagande. Som jag uppfattar den är den en stark kritik mot det kommunistiska idealet.


Beeing dead av Jim Crace
Ett par i övre medelåldern, biloger och universitetslärare hittas döda på sanddynerna. Mördade. Man får följa deras historia baklänges. Hur de möttes och levde. Det är en märklig och osmaklig upplevelse som samtidigt passar väl in i boken och för huvudpersonerna i boken, att läsa om insekter och de döda kropparna som om det vore ett händelseförlopp lika naturligt som livet. Men framförallt kanske boken handlar om deras emotionellt avsnörda unga dotter, som ska ta hand om upplevelsen att bli lämnad ensam i livet.

Boktjuven av Markus Zusak

En fantastisk berättelse. Man får följa en flicka som lever under andra väldskriget. Det är inte en krigsskildring utan snarare en barndomsskildring. Flickan älskar böcker och hon är en överlevare. Det var nyttigt att se krigets påverkan på vardagslivet, ur ett barns ögon. Hon förstår det som händer på ett helt annat sätt och på något vis är det ganska "naturligt" allt hon är med om. Hon vet inget annat. Berättelsen berättas dessutom av självaste döden. Hur han upplever andra värdskriget och hur mycket omtanke han har om människorna han hämtar vad på något sätt fint.

Kvinnan som red iväg - DH Lawrence

En priviligerad kvinna runt sekelskiftet tröttnar på den skyddade verkstad hennes liv består av. Hon lever i regnskogsregionen med sin man som är stor affärsman, men inte någon hon är särskilt fäst vid och sina två barn. En dag bestämmer hon sig bara och rider iväg. På sin alldeles egna väg i livet. Hon vill söka upp urbefolkningen och ge sig till deras gudar. Hon kommer aldrig tillbaka. Men varför...det får ni läsa om i boken. En bok om att vara sann mot sigsjälv, självbedrägeri och den fria viljan...

 

Sedan tycker jag det är lite intressant att boken tillhör en serie som heter "entimmesboken" tro om det finns fler?

 

Det droppar och töar. Ute var det idag en underbar vårvinterdag. Jag och maken har haft en skön brejk från vardagen i helgen och bara njutit av varandras sällskap. Vårkänslor spirar på olika sätt. För mig innebär våren att det närmar sig att åka till sommarstugan. Där har vi ett utomhusbadkar som vi värmer vatten till i en gammal tvättgryta. Men så såg jag denna badkarsmodell från Hikki.se på torget i Umeå. Så ljuvligt. Det blir något att drömma efter. I framtiden kanske...

Ha en skön söndag alla vänner i blogglandia

I helgen ska jag och min make alltså iväg, för första gången på oerhört länge. Lillan är så stor så hon klarar det nu.
Jag såg några rader, sådana där som skickas runt på FB och som man tillslut inte ser. Men dessa gillade jag. Låter som en skön livsfilosofi. Men får man verkligen strunta i människor som struntar i en...det är en svår fråga. Tänk om de bara inte kan bättre, eller förstår...eller...ja....Det kan ju inte vara så att man kan reducera relationer mellan människor till någon sorts ekonomi. Fast jag tycker det verklar klokt och riktigt det som står. Eller gör jag?

Tål att tänkas på iallafall
Trevlig helg

Slösa inte din tid på en människa som inte slösar sin tid på dig.
Slösa inte din kärlek på en människa som inte slösar kärlek på dig.
Slösa inte dina tårar på människor som får dig att gråta om och om igen,
utan att fälla en enda tår för din skull.
Le mot människor som får dig att le.
Lita på dem som är värda att lita på.
Slösa din tid på de som uppskattar det, och kom ihåg att varje människa gör sin egen lycka genom att välja de människor till sin närhet som får en att må bra ♥♥♥

Det är väl behövligt. Faktiskt tycker jag det är rätt mysigt att gå omkring och plocka. Särskilt när det är klart och helgen breder ut sig. Ja goch min älskade man ska för en gångs skull åka iväg tillsammans. Så mysigt det blir :) Lite förkyld är jag men vad gör väl det.

Ha en härlig fredag :)

Jobbar jag på. Tacksam över att inte bli mer förkyld och över att jag kommit i mål med att examinera mina studenter. NU kan jag äntligen ägna mig åt min egen forskning. Två månader senare. Det är väl bara att hugga tag i det....

Jag får börja med att skaffa mig en översikt. Det är väl vad Bodil Jönsson kallar för "ställtid" den tid det tar att ställa om och sätta sig in i något annat arbetsområde än det man sysslat med. Det gäller att ge sig den tiden. Inte bli otålig över att man inte "hinner mer" än man gör.

Ställtid. Det är dagens tideräkning.

Jag älskar träd, stora och gamla. Solnedgången, bergen, havet, vinden. En stilla och mörk skogstjärn där man kan sitta och meta gädda, själv indränkt i tystnad och myggmedel. En utflykt rakt ut i skogen, med termos och smörgås i vilken årstid som hellst. Tända en eld och sedan mata den och njuta av värmen och spelet av lågorna. När det är norrsken: att bara gå ut och titta rakt upp. Gärna i riktig kyla. Känna sig liten på jorden och i centrum av allt som är. Att låta blicken vandra över den fantastiska stjärnhimlen. Det var några saker som jag njuter riktigt mycket av, som gör att jag känner mig levande. Att träna varje dag är också skönt, men mer en nödvändighet för att leva. EN liten paus, även om jag sällan lyckas slappna av och helt få vara min egen och ifred från allt som ska skötas och planeras. Logistik. Det finns ändå stunder då jag klarar det. Att släppa allt och vara med mig själv. Små och korta ögonblick då det nästan känns som en stund under norrskenet. Då det nästan känns som om jag är här för mig egen skull och att det räcker att jag finns. Det är gott.

Man kan ju undra...hur vårkänsorna som jag upplever egentligen har kunnat lyckas spränga fram. Lite förunderligt, darrande och vibrerande sådär. Försiktigt, skälvande. Som i Karin Boyes dikt "Ja, visst gör det ont". Det gör ont att njuta. Iallafall innan, när man längtar efter njutningen och mest är trött. Jag funderar över om det är Luthers försorg eller bara en narturlig orsak- verkans mekanism. Man kan ju inte alltid vara lycklig, kanske behöver man olyckan att jämföra med för att veta?

Nu är de här iallafall, vårkänslorna. efter en vaken natt mycket ovanligt) med minsta ungen som var febrig. I flera veckor nu har saker hakat upp sig, allt från tåg till barn och annat...alltså det har inte gått som jag velat. Sådant stör mig. Samtidigt är det tillfälle att jag tränar på att "vara" i det som sker. Jag har visserligen över 1000 sidor att läsa på en dag och två sjuka barn hemma. Men samtidigt så har jag en fantastiskt fin man som kan vara hemma halva dagen och jag kan gå på gymmet och hämta andan. Imorgon är inplanerad föräldraledighet- då kan jag ta igen de timmar jag förlorar idag...

Vårkänslor alltså
kanske kommer de sig inte alls av någon situation
kanske kommer de sig av att jag börjar släppa taget och finna mig i nuet
eller kanske, kanske kommer de sig av att jag vet att jag ska få åka med min älskade på minisemester nästa helg..

Kanske är vårkänslor egentligen bara en sorts hopp, i försiktig tillit. Förväntasfullt, försiktigt och skälvande..

kram på er!

Min kloka lilla älva konstaterade igår om två barn på tv: De där är kompisar. De är snäll- kompisar och inte dum- kompisar. Visst är det så. Alla kanske måste vara kompisar- på något sätt. Men faktiskt så finns snälla och dumma sådana. Det är ganska enkelt. Själv har jag ju varit med så länge nu att "dum- kompisarna" inte längre finns i min närhet. Det är skönt det.