men inte nödvändigtvis med betoningen på EN. Det vore något det. Eftersom jag inte är särskilt lik Askungen så sitter jag inte trånande och väntar. Jag tror visserligen på ödet med de val man gör på livets vidunderliga vägar är helt avgörande för nyanserna och kanske till och med färgskalan i "the big picture". Ödet kanske är en blandning av vad man förmår se: är verkligheten ljus, mörk, ljusblå eller höljd i rosa dimma....och vem man tror att man är eller vill vara. Vad man ser är i sin tur en följd av vem man varit och är. Alla tider är ständigt representerade i en person och likt en lök får man lager på lager i sin personlighet, inuti känner man sig dock som densamma.

Just nu läser jag Bodil Jönssons bok Tankar om tid- tio år senare. Visserligen misstänker jag att jag läst den förr, men det har jag isåfall helt glömt. (ibland är glömska något positivt- man får uppleva något igen, på ett nytt sätt). För tillfället har jag bara två reflektioner/ frågor att dela med mig av:

1. Skriver alla som heter Bodil bra böcker? Bodil Malmsten är ju en annan av mina favoriter.
2. Vad leder den allt mer utbredda historielösheten till? Jag har haft förmånen att arbeta nära ett antal äldre damer och herrar. Sådana som ägnat ett helt liv åt en mission, ett uppdrag. Jag har solat mig i ljuset av den djupgående kunskapsbyggnad de besitter och samtidigt tvingats inse att jag själv är en alltför rastlös själ för att någonsin uppnå den sortens uthållighet som krävs för att uppleva densamma. Bodil kallar tiden som råder nu för framtung och skriver på s 29:"för ingen tid har haft så lite av det förflutna i sig som vad vår tid har, och ingen har haft så mycket av framtiden närvarande redan i nuet. "

Något att fortsätta fundera på, hur detta hänger samman.
Detta var kanske ett väldigt omständligt sätt att säga: Jag är min egen lyckas smed! på.... Ikväll tänker jag landa, grunda mig, jorda mig.....vara ledig. Jag ligger i badet och läser med ansiktsmask och tända ljus. Efteråt väntar en chokladfondue med min älskade och ett glas rött vin. Jag tänker njuta av att bara vara fast på ett balanserat sätt- utan att vara varken bak- eller framtung. Bara leva precis i nuet.

Jag håller ju själv i stopp-uret i mitt liv. (bilden lånad från bloggen oumbärliga ting)
Ha en skön afton!

Tänk så mycket av våra liv så ges mening med hjälp av berättandets konst. Sådant vi inte förstår, försöker vi ikläda en skrud av omständigheter och mening, sådant vi upplevt återupprepar vi för våra medmänniskor. Ibland för att minnas något gott, andra gånger för att bearbeta något jobbigt. Åter andra gånger är syftet helt enkelt att bli ihågkomna. När slutar livet? Jag läste nyligen en bok som heter Summan, David Eagleman. Inte särskilt läsvärd för mig- men säkert helt ok för andra. Den beskriver eller snarare spekulerar kring livet före och efter detta, gud och skapelsen. Jag är visserligen imponerad av att det GÅR att skriva en bok på ett sådant ämne som är så till den graden pragmatiskt att den känns klinisk och inte har ett spår av andlighet i sig...Nåväl. Den bestod av 40 olika berättelser och det ändå fäst sig hos mig från boken är dessa rader:

Det finns tre dödar. Den första inträffar när kroppen slutar funger. Den andra när kroppen sänks ner i graven. Den tredje i det ögonblick, någon gång i framtiden, när ens namn yttras för sista gången.

Men åter till dagens filosoferande: Alla dessa berättelser om våra liv, de är ju helt fantastiska. Kanske är det så vi lär känna varandra och på riktigt möts. När våra berättelser tvinnas samman och vi lånar av varandra. Vi möter ju inte bara det vi ser utan också den person som någon VILL vara- de berättelsen den kommer med och visar sig med hjälp av.

På min tidigare arbetsplats hade vi en bokhylla- där alla kunde låna en bok och ha den så länge den ville. Man lade då förstås dit en annan bok i dess ställe. Det var typiska pocketböcker som stod där, sådant vi köpt med oss på tjänsteresor och inte tyckte vi ville spara på. Det gav hemtrevnad åt arbetsplatsen och samtalet om vår och författarnas berättelser fick en naturlig skjuts. Det var helt enkelt ett bra inslag för trivsel och gemenskap. Också älskar jag böcker och det gjorde att man ibland övervägda att läsa nägot som jag aldrig skulle valt själv. Berikande på många sätt var det. Även om böckerna bara stod där som en installation av en sorts samlad upplevelse.

Jag ska föreslå att vi gör något liknande på mitt nuvarande jobb.
Ha en skön dag!

Så skänt det är. Jag är helt ledig- hela helgen. Så det blir skidåkning och gym, middag hos föräldrarna och en träff med en kär vän. Helt plötsligt är jag huvudpersonen i mitt liv och det känns helt ok. Vad ska jag annars berätta? Lillan sov hela natten, det är ju skönt. Jag stickar massor och har en underbar familj. Kärnfull sammanfattning.
Liv är nog världens mest omhuldade lillasyster. Igår hade Eric köpt ett plåsterpaket och det slutade med att både hon och brorsorna var fulla av plåster. För hur ska de kunna säga nej när hon vill "plåstra dem".

Jag vill tipsa om en superbra tidsskrift. Unique- en tidning som vill inspirera, peppa och förändra.. Den är en tidning där man får möta människor på ett inspirerande sätt. Där alla färger kommer fram. Just nu stickar jag som sagt- och faktsikt hade de en artikel om även detta....Stickgraffitti.

God läsning och ha en skön lördag!
(bilden lånad från tidningen Unique)

med en kopp kaffe börjar jag arbetsdagen, inatt sov jag illa. Men nu är solen på väg upp
och naturen dignar av snö. Jag fick dock köra två svängar till föris. En gång med Liv och den andra svängen med Tiger som glömdes hemma. Har ni försökt smyga er förbi två förskoleavdelningar? Det går inte. De är så uppmärksamma de små krabaterna på andra människor och relationer. Där är din mamma Liv! Säger de hjälpsamt :)

Jag pratade med några av mina kloka doktorandkollegor igår- om detta med att lämna jobbet därhän och vara ledig. Att koppla av och vila huvudet. Själv har jag ingen startsträcka överhuvudtaget och kan göra tre olika saker samtidigt. I praktiken kan jag alltså sitta och läsa en sak, skriva om det och samtidigt göra en presentation och dessutom planera för ytterligara sak. Det måste liksom vara tre skilda aktiviteter om ni förstår- då är detta busenkelt för mig. Är bra på att hålla reda på många saker samtidigt....Men just nu i livet- så har jag inte riktigt den energin över. Det gör att mina styrkor förvandlas till hot mot mitt mående. Jag behöver alltså lära mig vara "layedback" och ge mig det Bodil Jönsson kallar Ställtid. Det är AG nu- alltså After Google....allt är lättåtkomligt och omdelbart. Jag som inte har en inneboende tröghet måste alltså kompensera denna snabbet i "tidsandan" med att liksom lära mig vara långsam...om ni förstår

Jag lyssnar därför uppmärksamt på de som vet hur man gör...och tränar mig varje dag. Motarbetar min personlighet. Jag förväntar mig inte några stora förändringar men ändå en rörelse åt "rätt håll" och en insikt om mina automatiska tankar och beteenden.
Ett bra tips jag fick vara att "sätta händerna i" något...."måla något såfort som du tänker på jobbet":.....Nå det är nog inte möjligt. Då skulle mitt hem vara fruktansvärt ommålat och ständigt något som stod och torkade. Färgglatt förståss...men lite väl radikalt. :) Jag har dessutom målat både här och där redan. Jag stickar istället. Stikade små saker som jag kan skänka bort och som när jag stickar dem erbjuder mig möjligheten att sjunga långsamhetens lov.

Nåväl.
Nu sätter jag  fart. Idag ska jag uträtta stordåd! Gör en god dag!

En bok jag läst som påminner mig om Forrest Gump. Man får ta del av Allans liv, det börjar i slutet. Han ska firas på hemmet och bestämmer sig för att bara kliva ut i världen istället. Det ena leder till det andra....boken innehåller politiska intriger, maktspel, kärlek och mord. Den käre Allan tar dock det mesta med ro. Han är Stoiker om man så vill- eller kanske erkänner han sig till Taosimen- eller är han rent av bara så pragmatisk att det leder till en störning.

Det största intresset han har är att spränga saker och om någon pratar om politik slår han dövörat till. Han har dinerat med alla stora ledare eller stött på dem under sin livsstid, Mao Tse, Truman, Chruchill med flera, har jobbat på Los Alamos och deltagit en del av de större slagen i olika krig. Fastän- bara för att det bara blev så...han tar aldrig ställning. Han har också korsat Himalaya två gånger-av den enkla anledningen att han skulle hem till Sverige igen...och råkat berätta för tre nationer hur man tillverkar en fungerande Atombomb- därav Hiroshima....Inte för att han ägnade en tanke åt vad det ledde till men....

Man följer polisens jakt på den försvunna 100 åringen som håller sig undan och skaffar sig en ny "familj" på vägen- samtidigt som några busar går åt, samtidigt minns Allan tillbaka och berättar om sitt liv för de han möter.

Rekommenderas!
Provläs den gärna på Bokus!

Gott nytt år alla vänner!
Jag är inte så flink i bloggandet nuförtiden- men det tar sig... Framförallt har det berott på att jag varit avhållsam med datatiden under helger och ledighet. Jag arbetade så intensivt ett tag att jag kände stort behov av att bara röra mig och använda kroppen och andra sinnen. Att vila från dataskärmen kändes friskt. Men nu har jag haft en ledighet över jul och hoppas kunna ta mig fler bloggrundor framöver. Att få skriva är också en viktig del av livet för mig.

Så fort det gick- året som svishade förbi. Det har varit händelserikt. Jag har lärt känna nya människor och delar av migsjälv. Börjat ett nytt jobb, osm doktorand i pedagogiskt arbete. Men det viktigaste och största är förstås det som händer hemma. Jag och min älskade gifte oss och familjen har haft ett år av gemenskap. Jag har tagit mig upp på höjden och kunnat betrakta utsikten och njuta av den, jag har också vilat tillbaka- återhämtat mig och byggt upp mig. Under några år har jag varit tvngen att åsidosätta mig- trodde jag. Men det visar sig, förståss - att det inte är särskilt klokt. SÅ nu har jag en god och upparbetad vana av att motionerna, gå på gym åka skidor eller springa. Vilket innebär både egen tid och tid för eftertanke. Det jag satsar på mig, får också familjen del av. Jag blir mer stresstålig och tålmodig och orkar med att bära en stor familj framåt på ett gott sätt.

Jag är tacksam och böjer mig ödmjukt för de erfarenheter livet givit mig under året. Det har fått mig att växa och den stora tillit till tingens varande som jag alltid levt med har åter kommit tillbaka.
Detta år ska jag fortsätta vara klok och hälsosam, jag tänker arbeta intensivt varje minut av arbetsdagen och vara eldig när den tar slut. På det sättet kommer jag att åstadkomma allt det jag vill på jobbet och ändå vara en närvarande familjemedlem. Det får nog bli mitt nyårslöfte-antar jag.

Liv har annars visat på vägen- alla hennes dockor var sorterade tillsammans. Men tydligen tyckte hon att pojkbebisen skulle sköta städningen. Flickhögen varkar mer spegla sig och leta halsband. Eller är de så uppe i karrären att faktiskt alla i familjen får hjälpa till? Tja- Liv kan nog inte svara på det- men någon sorts kategorisering, sortering har hon ändå gjort.
Förslag?

Det är så skönt och vackert här. Visserligen lite kallt, men bedövande vackert. Andra årets julfirande i Åre- vår egen nystartade tradition som ger gemenskap och närvaro till oss som familj och som gör att vi helt enkelt lämnar dammråttor och mycket av energikrävande julstök därhän. I år var det precis vad jag behövde. Att vila och varva ner samtidigt om man stökar och storstädar är kanske inte så fröjdefullt - för mig iallafall. Vi är alla olika och jag vet ju att det finns andra som njuter av det.

Förutom att jag funnit värsta godiset i källaren bland gamla papper (= en bra artikel om matematik och bassystemet), så firar vi andra advent med besked. Jag, min älskade och lilla Liv har sovit hos mina föräldrar- vilket händer väldigt sällan. Det var en trevlig kväll med god mat och jag känner sådan tacksamhet inför det lilla och stora i livet. Ikväll blir det lussebullsbak och jag har avverkat min första mil på längdskidor.

Liv har minsann hängt en snögubbe på sin napp! Så här kan ingen missta sig om att julen är i antågande. Liv konstaterar att det är många Liv:ar på datorn  nu när jag lägger upp bilderna. En del är bebis-Livar, men det var ju längesedan. Nu är hon stor och räknar till 19 och använder sin storebros komradio i smyg..
Ha en skön kväll!

Blott en dag, ett ögonblick i sänder...så brukade min mormor sjunga. Eller så kommer jag ihåg fel. Det jag vet med största säkerhet är att hon sjöng och nynnade sig fram längs arbetsbänken. En annan sak hon sade var "den dagen den sorgen".

Igår firade jag Thanksgivning med goda kära vänner. De hade som vanligt bjudit in människor som de gärna ville dela denna middag med och alla bidrog vi till middagen. Det var en fantastisk stund och påminner om hur det alltid finns så mycket att vara tacksam över. Även om livet är en dans på rosor. Jag har velat lära mina barn just detta- önskar att de ska upptäcka dedär glimtarna av lycka, se när något är gott och också kunna uttrycka det.

Nu när julen snart knackar på porten blir ju detta med tacksamhet och önskningar dessutom mer "på tapeten" än annars. Önskelistor hit och dit, reklam som talar om för oss vad vi behöver, människor som alla försöker skapa bilden av en fridefull och genuin jul....Vad det nu är? I min tanke är julen en tid för omtanke, värme, omtänksamhet, delande...en tid då jag sänder en tanke till alla de som är ensamma, som inte har....Nästa år skulle jag önska att det vore möjligt att donera julklappspengarna till människor som behöver dem. Tänk om man bjöd in någon som är ensam, till sitt julbord....det går ju att fira jul på andra sätt- och högakta den kristna högtiden på ett mer ursprungligt sätt...det önskar jag mig.

Eller att man firade på ett liknande sätt som thanksgivning....tänk bara att få sitta med sin familj och ge uttryck för allt det man är tacksam över - som skett under året. Så helande, så starkt!

Jag mår ibland illa av människors sätt att på ett självhävdande sätt önska sig och kräva saker, utan att uttrycka tacksamhet eller ens "tvinga sig" till att säga "tack"- om önskningen uppfylls. Delvis för att jag är dålig på att sätta gränser- ibland. Men framförallt för att dessa personer väljer att leda sitt liv efter en ledstjärna som så uppenbert inte kommer att ge dem det människor mest av allt behöver- närhet, närvaro och sammanhang. Kanske kommer känslan av att "behöva" saker (som företrädelsevis andra ska "fixa") mest från ett tomrum i själen- som faktiskt inte låter sig fyllas av detta beteende- Kanske blir det till och med tvärtom,  ivern att "få" saker och människor- att "behöva" blir bara större....Frågan är hur de mår, egentligen. Kanske fungerar det- deras sätt, rent materiellt. Men vad gör det med deras uppfattning om livet, inställning till andra människor. Och vad gör i sin tur deras inställning till livet och andra människor med världen.

'Det farliga är inte de onda människors ondska, utan de goda människors tystnad - Martin Luther King

Nåväl, med dessa något dystra rader -sätter jag mig och funderar på helt vanliga julklappar till helt underbara barn. Ska jobba på min egen känsla av tacksamhet över det vidunderliga livet...En kopp glögg och önskan till er om en skön första advent.


Ur Wikipedia:
Tacksamhet är en positiv känsla eller attityd inför något som någon annan har gjort. Den handling som kan ge upphov till tacksamhet är något som (a) på något sätt kostade personen som utförde handlingen (b) upplevs värdefullt av den som känner tacksamhet och (c) var en medveten handling.^[1]Otacksamhet är inte bara en brist på tacksamhet utan kan även en vara egen, negativ, attityd. Otacksamhet kan exemplevis uppstå som en följd av att personen som utför en handling inte har (eller inte upplevs ha) ärliga motiv, men också som ett resultat av exempelvis prestige inför en faktiskt välmenad handling, något som kan upplevas negativt av en tredje person.Tacksamhet kan uttryckas med ord (tack), gester eller gåvor. Vanliga tacksamhetsgester är applåder eller en kram.Önskningar
Önskelista

Girighet innebär ett överdrivet begär att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad och snikenhet.Girighet är enligt katolsk kristendom en av de sju dödssynderna. Inom buddhismen anses att girighet bygger på att man felaktigt associerar materiella tillgångar med lycka. Felet är att man (inte minst långsiktigt) överdriver de positiva aspekterna av en viss ägodel. Ett välkänt ordspråk är att "Girighet är roten till allt ont". (1 Timoteusbrevet 6) Girighet bör inte blandas ihop med sparsamhet. En sparsam person kan exempelvis tillverka egna julklappar eller fynda på rea, medan en girig person kan undvika att handla julklappar överhuvudtaget. En girig person tänjer gärna orealistiskt mycket på gränserna och får oftast ett dåligt rykte för sin snikenhet bland sina anhöriga.

Önskelista kallas en lista över önskade gåvor.

I Sverige förknippas önskelistor främst med jul och födelsedagar, då barn gör en lista över vilka presenter de helst vill ha i julklapp. Det är vanligt att mindre barn postar sin önskelista inför julen till tomten.

Idag ska den få lysa över mig. Jag ska börja om, med rent bord. Skriva en artikel som är mer riktad än den jag först tänkte mig. Det är en väldig balansgång att skriva. Min största utmaning och samtidigt svårighet är att jag är mitt i en skapande process. Det gör att jag inte har en tydlig riktning på mig. Men tillräckligt tydlig för att kunna åstadkomma något.

Ska dessutom göra ett pass Bpodybalance idag på lunchen och kolla upp mina ögon som inte riktigt uppför sig osm jag önskar i alla lägen- särskilt då jag är trött.

Önskar er en fin dag!

Dte gick så fort, alldeles för fort för min smak. Dessutom måste jag jobba en smula. För att kompensera ska jag och en god vän på stans nyligen utbyggda relaxavdelning. Någon kväll under veckan. De ser jag verkligen fram emot. Helgen har annars inneburit ett pass på gymmet för både mig och älsklingen varje dag. Vi har planerat upp julfirandet också - vilka barn spm ska vara var och när. Till och med middag hos mamma och pappa! Det kan låta knasigt men i våran ostyriga stjärnfamilj är ofta enda lösningen att ha god framförhållning. Jag ser fram emot en bloggrunda ikväll! Så vi ses....

http://blogg.umdac.umu.se/use/

Lika olika är vi allihopa!
En favoritsaga just nu är Den lilla gröna draken med de röda ögonen" Av Astrid Lindgren och Ilon WIkland. Den är en helt underbar berättelse om tillhörighet, inkludering och exkludering. Om vi i grunden är lika: behovet av närhet, känslorna...och till sist måste alla flyga själva, förhoppningsvis när de är redo själva- finna sin väg i rymden. Sjungande och överraska dem som står kvar och trodde de visste, byta skrud.

Att behandla alla lika är orättvist!
Liv är övertygad om att den stora Son (- väldigt tidigt i sagan) är ARG på draken, att ALLA är arga på draken. Hon rynkar ihop de små ögonbrynen ovanför de stora bruna ögonen och visar precis hur "arg" ser ut. Draken är ledsen förstås. Även om draken var en lite udda figur i barnaskaran- så hör han ju till. Mammagrisen behövde förvisso vänja sig vid honom, hon kunde inte bemöta honom på samma sätt som de andra- Lika hade varit orättvist. Han hade de uppenbara svårigheter med tidig anknytning som många barn råkar ut för och som sedan kan påverka totalupplevelsen av livet och jaget. Ibland beror det på att mamman är blockerad av en psykos eller bara har svårt att tolka barnet- nadra gånger är det barnet som itne ger den respons som "borde" funnits- samspelet är så fint avstämd. I drakens fall: bet han henne och ville mycket hellre äta ljsusstumpar än dia bland de andra. Mamman å andra sidan var så förvånad över detta drakbarn att hon liksom kom av sig  i sina annars så instiktiva moderskänslor.

Men han är unik och vacker. Och inte behöver mammagrisen ha dåligt samvete heller. Hon var nog den bästa mamma han kunde fått - även om de inte alltid förstod sig på varandra.
Eller vad säger ni?

Kanske är det så det blir? Att jag blir en helgbloggare- från att ha varit en helbloggare. Veckorna rusar förbi och jag känner ofta att det är först när helgen kommer som jag kan tänka mina egna tankar- fundera och reflektera.
Vi får väl se!

Önskar er en skön söndag.

Vad är sant och osant?
Självklart känner och tänker jag ju att det finns vissa sanningar i livet, men  det bli alltemer komplext ju längre jag levt. Ibland är jag benägen  att tro att "lögner" är det jag upplever när andra människors sanningar drabbar mig. Alltså när deras sätt att se världen skadar mig eller någon jag håller kär. Manipulation, lögn och förbannat ego! Så enkelt är det heller inte. Det finns oändligt många sanningar, i varje ögonblick blir de till och för en och samma människa kan sanningen byta ansikte. Det gör att man kan tycka att någon "vänder kappan efter vinden".

När jag så läste kursen i vetenskapsfilosofi sattes detta ytterligare på sin spets. Det går att beskriva vilka villkor som måste uppfyllas för att något ska betecknas som "sanning". Själv har jag nog ytterst svårt med den Pragmatiska sanningen- om det fungerar så är det sant. Jag lutar mig mest mot det relativa sanningsbegreppet. Men gör det mig mer ödmjuk? Det vete katten.

Sanning är nämligen inte bara en logisk fråga- de som beter sig som om det vore fallet- blir lätt "nördiga"  och fyrkantiga i andras ögon. Det är ett begrepp som är semantiskt, sociologiskt och normativt. Vi formar alltså världen med det vi uppfattar som sanningar- på olika sätt.

Så då måste jag provocera migsjälv- på et värsta sätt. Det finns en datingsajt för otrogna....och jag bara kräks åt det- en vad betyder det? Hur ser den som skapat detta på sanning- och i och med den sanning som förs fram: vilket samhälle vill man bygga?
Jag bara undrar....

Själv är jag fortfarande ganska stelbent i min syn på sanning. Jag ljuger aldrig- altså behöver jag aldrig hålla reda på vad jag sagt. Jag HATAR lögner. Jag föraktar de som ljuger och bedrar, det är fegt och den som väljer att göra så har också valt ett sätt att förhålla sig till sina medmänniskor. De är medel för att nå det mål som önskas- man säger det som behövs för att ha det bra själv helt enkelt....

Oasett om det är en liten vit lögn, eller en stor fet lögn så leder de mot samma mål.
Och jag säger som min kloka bortgånga mormor:
Det börjar med en nål och slutar med en silverskål.
Man SKA vara noggrann med hur man för sig, säger och förhåller sig.
Iallafall om man vill kunna respektera sigsjälv och få vara riktigt nära andra mäniskor
Det är ju också fiffigt att ha några karmapoäng när man en dag avslutat sin resa här på jorden...




Ur Wikipedia:

• Korrespondensteorin: Enligt korrespondensteorin är ett påstående P sant om och endast om det överensstämmer med verkligheten. Om påståendet det regnar just nu är sant, så regnar det just nu. Tanken är att verklighetens faktiska förhållanden avgör vad som är sant eller falskt. Men vad ska då avses med verkligheten? För en empiristiskt lagd filosof eller tänkare i allmänhet ligger det nära till hands att säga att verkligheten = det som observeras. Men detta leder snabbt till filosofiska (och perceptionspsykologiska) problem om hur observationer förhåller sig till verkligheten.

• Koherensteorin: Enligt koherensteorin som har sina rötter bland annat hos Leibniz är ett påstående sant om och endast om det är koherent med ett omfattande system av satser, som alla är inbördes koherenta. Leibniz tycks ha menat att bara ett sådant system är möjligt, och identifierade det med något gudomligt och logiskt på en gång. Tillämpat i praktiken tycks det innebära att: en sats P är sann om och endast om den är koherent med systemet S. Och eftersom en sats kan vara koherent med S1 och inkoherent med S2, S3… så är det valet av system som avgör vad som är sant. Koherensteorier för sanning brukar kritiseras för relativism. Så brukar många uppfatta Thomas Samuel Kuhns paradigmteori. Ett annat problem är vad koherens egentligen ska antas betyda. Se huvudartikel: koherensteori.

• Pragmatisk sanningsteori: Enligt pragmatismen (Charles Sanders Peirce, William James) är sanning grovt uttryckt detsamma som användbarhet eller funktionalitet. Ett sätt att beskriva detta på är att ett påstående är sant om det har konsekvenser som slår in, i vilket fall det är gynnsamt att anta påståendet som sant. Medan korrespondensteorin gärna ser sanning som något absolut, blir det här relativt. Newtons gravitationsteori betraktades, exempelvis, som sann tills man fann situationer där den inte fungerar bra. Då övergick man till Einsteins allmänna relativitetsteori. Se huvudartikel: pragmatism.

• Konstruktivistisk sanningsteori: Se huvudartikel: konstruktivistisk sanningsteori, samt intuitionism.

• Konsensusteori: Alla sanningsteorier tenderar införa ett begrepp konsensus där vad som är sant eller inte sant avgörs inom en grupp av fria, oberoende debattörer. Detta gör sanning till ett provisorium, som hos Karl Popper. Man kan också använda det som en definition: det är sant som en majoritet är överens om. Men en sådan ståndpunkt förefaller oerhört lätt att invända emot, även om den ofta åberopas i praktiken. Problemet är förstås att de som nått en konsensus, dvs. blivit överens, ändå kan ha fel. Jorden är ju inte platt. 'Se huvudartikel: konsensusteori.

Hur ska jag sammanfatta hur det varit sedan sist i det stora vindunderliga äventyret som kallas liv? Livet är en dans på rosor- uppenbarligen. Ibland blöder fötterna, men om man vill ha det lite roligt så ser man till att behålla rörelseglädjen. Jag är inte mycket för listor- om det inte gäller "att göra" - men jag ska göra ett försök:

Curlingbarnen växer upp- en sorglustig upplevelse med alltförmåga igenkännanden. De som är hänsynslösa och bortskämda men är "streetsmarta" nog att bara hålla tyst och ändå utnyttja- de kan luras att tro att de vandrar den smala vägen- när de i själva verket är djupt vilsna i en snårig skog....
Kameran- är trasig och det är en dålighet etersom en av mina "rekreationsstunder" består av att fotografera. Ett bra sätt att fånga nuet.
Arbetet- är roligt, stimulerande och utmanande- tro hur ja gfår ihop det till sist? Vakna nätter är inget för mig.
Julfirandet- blir i Åre, med Hampus, Lukas och Liv. Vi har bjudit in även de äldre barnen men de firar på annan ort. Stugan är bokad och vi ser fram emot en veckas samvaro.
Modemet- Det bärbara har gått in i aftondimman. Ingen vet när det hände- troligen när vi gifte oss i glädjeyran.
Min röda kimono- i siden från Singapore gjorde förmodligen modemet sällskap.
Lukas- har firats, han fyller snart tio år. För att kunna inkludera alla som ville blev det mitt i en arebtsvecka. Sedan visade det sig att det uppstod en salig röra som vanligt. Men paket fick han och mormor och morfar var här. Det gjorde honom glad.
Träningen- går alldeles utmärkt. Jag gymmar i snitt fyra gånger i veckan och mindre får det aldrig bli. Min älskade har också slutligen låtit sig lockas dit :)

Och sist men inte mist; det är helg!!!
Ha det så skönt!

Liv har börjat säga JA- istället för nej i olika former. Dessutom badar hon gärna igen, hellst tre gånger om dagen. Vi har haft en period av inget bad=lagom. Jag undrar om hon kommit in i en Pippilångsturmperiod. Hon sjunger gärna den låte, är bejakande och kavat.

Idag såg hon dessutom en tjej på TV och utbrast: Titta mamma: Hon har pippilångstrumpa!
Undrar just.....Rihanna kanske är de nya tidens pippi?

Jag kommer ihåg Alice Coopers låt- och kan också ibland längta väldigt efter ensamhet. MEN jag vill verkligen inte vara en av austronauterna som NASA skickar till Mars. En resa på 9 månader- där man vet på förhand att man aldrig mer får komma hem igen. Hu så hemskt. Jag tänker mig att det inte i första hand blir en forskning om rymden- utan en forskning om det mänslkiga psyket. Å andra sidan kanske man med FB:s hjälp kan hålla kontakten med mode, trender, nyheter och släkt och vänner även däruppe?




http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8036968.ab